Den vetenskapliga studien för att beräkna miljöpåverkan på respektive bildel kommer förenkla miljöarbetet hos bildemonterare och verkstäder. – Det vi kan konstatera är att det lönar sig att återbruka delar och att jämförelsen mellan olika delar blir möjligt i CO2-ekvivalenter per kilo, säger Pål Jarness, ordförande för bildemonteringskedjan MärkesDemo.
Fordonsproffs har tidigare skrivit om Pål Jarness på MärkesDemo som drog igång ett pilotprojekt för att mäta miljöpåverkan på olika bildelar ihop med Svenska Miljöinstitutet IVL.
MärkesDemo är ett samverkansbolag bestående av 25 större bildemonterare som tillsammans köper upp fordon som plockas på delar för att återanvändas. Efter att frågan diskuterats inom SBR tog Pål Jarness uppdraget till IVL för att få till stånd en vetenskaplig studie.
Uppdraget var att ta fram ett sätt att mäta miljöeffekten på varje bildel och sätta en miljödeklaration på delen som visar miljöavtrycket. Det skulle underlätta verkstädernas val mellan att beställa en ny del eller återbruka en begagnad.
För att få ett så rättvist mått på delen som möjligt tog forskarna inte bara hänsyn till vilka material som bildelen bestod av utan hur den tillverkats, vilken typ av el som använts, hur mycket transporten kostar och också miljökostnaden för behandlingen av bildelen – själva arbetet med att demontera den och färdigställa den för återbruk.
I studien analyserades ett par utvalda standardkomponenter som MärkesDemo sålde mycket av och som framför allt bestod av plast, stål och sammansatta komponenter som innehöll elektronik, som strålkastare och backspeglar.
Syftet var att hitta ett mått på miljöeffekten och just det har de uppnått. En delstudie är nu publicerad som visar att miljöeffekten faktiskt är mätbar.
– Vi kan mäta och rapportera miljöfördelarna av stål, aluminium, plast och enklare elektronikkomponenter med relativt enkla medel, i princip vikt. Det gör att vi snabbt kan komma framåt och redan från årsskiftet ge våra avtalspartner statistik över positiv miljöpåverkan från deras arbete med ett återanvändande begagnade originaldelar, säger Pål Jarness.
När det gäller vissa delar, som de gjorda av aluminium, kan miljöpåverkan vara extra stor beroende på var de är tillverkade eftersom man i vissa delar av världen använder energi från kolkraft.
– Dörrar, motorhuvar och andra karosseridelar som är gjorda av aluminium har en högre miljöpåverkan och då lönar det sig extra väl att återbruka, säger Pål Jarness.
Så här mycket skiljer det beroende på material och ursprung mätt i CO2-ekvivalent per kilo:
Europa Nordamerika/globalt Asien
Aluminium 15 27 34
Stål 4,5 4,5 4,8
Plast 5 5 5
Eftersom produktionen av stål kräver energi från kol både i Asien och Europa och globalt är skillnaderna inte lika stora där. I exemplet med stål är framför allt frakten det som skiljer. För plasten syns inga skillnader alls.
Studien kommer att fördjupas och fortsätta under hösten beträffande elektronikkomponenter som instrument och styrenheter.
– Notera också att miljöeffekten från att demontera en originaldel genom att hantera, transportera och bearbeta den på skadeverkstaden ger en försumbar miljöeffekt jämfört med motsvarande arbete med en ny del, säger Pål Jarness.
När försäkringsbolagen får ett verktyg som gör att de kan mäta miljöpåverkan kan tydliga mål sättas upp, mål som i slutändan även kommer användas hos verkstäderna.
– Arbetet med att göra verkstädernas verksamhet hållbar är så oerhört viktigt. Det här projektet kommer vara till stor hjälp när verkstäderna ska övertyga kunderna om att välja en återbruksdel istället för en farbriksny del, säger Claes Åström på SFVF som också poängterar att branschen är oerhört duktig på cirkulärt tänkande och hela tiden strävar efter att bli ännu bättre.
maria.eriksson@sfvf.eu