Vi måste få konkurrensfrågan utredd en gång för alla, säger Bo Ericsson vd för Sveriges Fordonsverkstäders Förening (SFVF). Vid köp av en ny personbil i Sverige ingår en så kallad vagnskadegaranti i köpet. Vagnskadegarantin är inte någon garanti utan en försäkring vars premie bakas in i priset för bilen. Systemet med vagnskadegaranti är unikt för Sverige, något motsvarande system finns inte i något annat land i världen.
SFVF anser att systemet med den vagnskadegaranti som medföljer vid köp av nya personbilar i Sverige är konkurrensbegränsande, enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagen och artikel 101 EUF, samt förbuden mot missbruk av dominerande ställning enligt 2 kap. 7 § konkurrenslagen och artikel 102 EUF.
Konkurrensverket har i sin granskning av marknaden för bilförsäkringar och bilreparationer från 2019, ”Makten över bilen”, bland annat konstaterat: ”det vore bättre för konkurrensen och för konsumenterna (privatpersoner och företag) om köparen själv kan bestämma om det ska ingå en vagnskadegaranti eller inte vid köp av ny bil”, samt att vagnskadegarantin bidragit till att antalet oberoende verkstäder minskar.
Konkurrensverket har med hänvisning till sin prioriteringspolicy valt att inte driva frågan om vagnskadegaranti vidare. SFVF menar dock att det är av största vikt att systemet med obligatorisk vagnskadegaranti prövas utifrån svensk konkurrenslagstiftning.
Som Konkurrensverket har konstaterat styr vagnskadegarantins utformning valet av reparationsverkstad de första tre åren. Styrningen till auktoriserade verkstäder innebär att märkesoberoende verkstäder har svårare att hävda sig i konkurrensen. Vagnskadegarantin utestänger de märkesoberoende verkstäderna från skadereparationer. Som Konkurrensverket påpekar påverkas konkurrensmöjligheterna även för verkstäder auktoriserade för ett annat märke.
Konkurrensverket har vidare konstaterat att vagnskadegarantin leder till ”en hård styrning av reparationer, även där maskinskadeförsäkringen används och även service på nyare bilar till auktoriserade verkstäder.” Kravet på att reparationer under vagnskadegarantin ska göras hos auktoriserade verkstäder gör det även svårare för märkesoberoende verkstäder att få utföra den regelbundna årliga servicen.
Vidare påverkas även märkesoberoende tillverkare/grossister av reservdelar av att reparationer styrs till auktoriserade märkesverkstäder, då dessa främst använder sig av bilmärkets originalreservdelar. Här sätts konkurrens också ur spel menar vi, säger Bo Ericsson. Därmed kanske reparationer blir onödigt dyra för försäkringsbolagen och därmed bilägaren som ytterst är den som får betala.
Styrningen leder också till att märkesoberoende verkstäder blir färre. Effekten av ett minskat utbud av märkesoberoende verkstäder är bland annat att bilägarna har färre verkstäder att välja mellan inom ett rimligt geografiskt avstånd, särskilt i glesbygdsområdena. Dessa bilägare blir då tvungna att köra långa sträckor för att kunna få sin bil servad eller reparerad, vilket innebär en större tids- och kostnadsmässig belastning för bilägaren och större påfrestningar på miljön.
Ytterligare en effekt av ett minskat konkurrenstryck från märkesoberoende verkstäder och därmed högre priser på verkstadstjänster är, som Konkurrensverket påpekar, att priserna på försäkringar kan tänkas stiga på längre sikt.
Utöver följderna av minskad konkurrens har vagnskadegarantin i sig flera negativa konsekvenser för kunderna. Vagnskadegarantin hindrar kunderna från att själva välja hur de vill försäkra sin bil, dvs. omfattningen på försäkringen, nivån på självrisken samt vilket försäkringsbolag de vill vända sig till.
Utan vagnskadegarantin hade kunderna fått ett lägre inköpspris och själva kunnat välja hur mycket de vill spendera på försäkringsskydd och hos vilket försäkringsbolag man vill teckna sin försäkring.
Även försäkringsmarknaden påverkas negativt av vagnskadegarantierna. Som Konkurrensverket konstaterat domineras marknaden för vagnskadegarantier sedan länge av försäkringsbolaget If, medan andra försäkringsbolag så som Trygg Hansa och Folksam står för en mindre del. Till följd av vagnskadegarantin går andra försäkringsbolag miste om möjligheten att sälja vagnskadeförsäkringar och är därmed även förhindrade att erbjuda så kallad ”helförsäkring” under de första tre åren.
Även om samarbetet avseende vagnskadegarantin inte utgör en avtalad exklusivitet i strikt bemärkelse, så innebär systemet med vagnskadegaranti att de auktoriserade märkesverkstäderna och märkestillverkarna i praktiken får en ensamrätt avseende utförandet av dessa tjänster och leveranser av reservdelar, man kan således tala om en de-facto exklusivitet. I likhet med vad Marknadsdomstolen anförde i KIA-domen, måste vagnskadegarantin, genom den utestängning som denna innebär, objektivt sett, syfta till att begränsa konkurrensen.
Sammanfattningsvis utgör systemet med vagnskadegaranti ett konkurrensbegränsande samarbete mellan generalagent, försäkringsbolag, auktoriserade märkesåterförsäljare och auktoriserade märkesverkstäder som omfattas av förbjudet i 2 kap. 1 § konkurrenslagen.
Vagnskadegarantin strider mot förbudet mot missbruk av dominerande ställning
Som framgått har systemet med vagnskadegaranti negativa konsekvenser för en rad aktörer på de inblandade marknaderna. Men de största förlorarna är i slutändan kunderna dvs. bilägarna som drabbas av stora merkostnader till ingen nytta.
Vagnskadegarantin skapar således stora hinder för branschen och leder till stora konsumentskador. SFVF anser därför att det är av största vikt för såväl branschen som bilägarna i form av företag och ett mycket stort antal konsumenter att Konkurrensverket följer upp rapporten och granskar systemet och vagnskadegarantins förenlighet med konkurrenslagstiftningen.