Klarar vi omställningen?

Sverige behöver regler som räknar på alla klimatutsläpp, vilka fordon de än kommer ifrån. Vi behöver också arbeta med flera tekniker parallellt och här har biobränslena en central roll.

Oljan försöker vi nu i panik ersätta med förnybar energi för det är bråttom. Enligt Europakommissionen måste EU:s transporter minska klimatutsläppen med 90 procent till 2050. Då är biobränslena en viktig pusselbit.

Tanken är inte att avverka skog för att tillverka bränslen, utan att använda rester från skogsbruk och träindustri för att producera drivmedel inom dessa verksamheters existerande koldioxidbudget.

Skogsbruket måste naturligtvis kringgärdas av effektiv reglering för att säkra hållbarheten, men både FN:s klimatpanel IPCC och IEA menar att det finns stor potential att öka produktionen av biodrivmedel utan negativa klimateffekter.

Elbilarna är kanske vårt största hopp, även om det finns utmaningar.
Skulle vi i dag ställa om all biltillverkning till elbilar är de nu kända och ekonomiskt exploaterbara tillgångarna av nickel, kadmium och litium tömda om trettio år. Mangan tar slut om två år. Men då är el-lastbilar och bussar inte medräknade, utan bara personbilarna.

Man börjar nu undersöka hur man kan utvinna batterimineraler på djuphavsbottnar. Som ett exempel tar vi kobolt, en fullt elektrifierad bilflotta skulle kräva en årlig skövling av 5000 kvadratkilometer av de rikaste havsfyndigheterna.

Miljökonsekvenserna skulle bli katastrofala. Djuphavens ekosystem är redan stressade av klimatförändringarna och de karakteriseras av långsam reproduktion och tillväxt. Det skulle bli svårt eller omöjligt för dem att återhämta sig från sådana skador. Bortsett från ekologiska värden lagrar dessa ekosystem dessutom stora mängder koldioxid som skulle släppas ut i atmosfären om de kollapsade.

En elbil som drivs med europeisk genomsnittsel minskar utsläppen med ungefär en fjärdedel jämfört med en dieselbil. Drivs elbilen med svensk el minskar utsläppen med lite drygt hälften. Notera att det här är utsläpp som inte syns i fordonslagstiftningen, där elbilar definieras som nollutsläppsfordon. Vi ersätter hårt reglerade biobränslen och förbränningsmotorer med fordon som är befriade från miljökrav, trots att de även utan avgasrör står för betydande utsläpp.

Idag produceras två tredjedelar av världens el med fossila bränslen. För några år sedan analyserade internationella energiorganet IEA ett scenario med ökad elektrifiering. I EU tror man sig ha 30 miljoner laddbara fordon på vägarna 2030. Siffran kan tyckas hög, men det är ändå bara 10 procent av fordonsflottan. Även med en förbättrad elmix kommer elbilarna då bara att knapra i kanten på utsläppen. Och vad ska övriga 90 procent drivas med?

Ett annat alternativ är vätgasen.
Idag används den nästan uteslutande som råvara i industrin, men på sikt kan den bli en nyckellösning för de tyngsta transporterna. Utmaningar finns dock även här, då dagens vätgas framställs av fossil naturgas.

Med den vätgasen blir ett bränslecellsfordons klimatpåverkan jämförbar med ett dieselfordons. För att ställa om till grön vätgas (framställd genom elektrolys av vatten) skulle det krävas ett el-tillskott motsvarande hela Europas elproduktion.

Vill vi klara 1,5-gradersmålet utan biobränslen är alternativet att lägga ner större delen av vägtransporterna i väntan på att elektrifieringen ska ge tillräckligt låga utsläpp.