Det årliga mötet för branschorganisationer som är medlemmar i det internationella skadenätverket AIRC hölls 2020 med Island som värd. Med på mötet fanns Bo Ericsson och Ulf Stefansson från SFVF.
Nyval av styrelse gjordes där ny president blev Detlef Thedens från Tyskland. Förutom president valdes två kvinnor in, Sarah Perathoner från Italien och Femke Teeling från Nederländerna som båda har stor erfarenhet och kompentens från skadeverkstäder. Bo Ericsson valdes in som revisor. Från och med 2020 kommer AIRC med största sannolikhet även bli medlem i nätverket AFCAR*.
Först ut var Storbritannien att presentera och de kunde konstatera att många skadeverkstäder köps upp av större aktörer. När Italien tog över förklarade de att försäkringsbolagen betalar dåligt per timme för skadereparationer vilket är ett problem. Verkstäderna har även svårt att få fullt betalt för allt merarbete. I Nederländerna har de använt Eurogarant under en längre tid men under 2018 startade de en ny standard med hårdare krav, vilket resulterat i ett stor medlemstapp. Det pratas även om en ännu högre standard.
I Danmark totalstyr försäkringsbolagen var fordonen ska repareras. Bryter bilägaren mot detta går premien upp högt och bilägaren får betala en så kallad straffavgift. Danmark jobbar även med hög kvalitet och försöker att få mindre seriösa skadeverkstäder nedstängda. Hela danska systemet bygger på skadekalkyleringssystemet Audatex, där verkstaden måste ange försäkringsbolag för att kunna kalkylera en skada, vilket gör det omöjligt för en verkstad utan avtal att åta sig en skadereparation. Danmark har även problem med alternativa delar kring skadereparationer som består av usel kvalitet många gånger. I Danmark vill ingen heller ta ansvar för el-bilar och hur de ska laddas, underhållas, repareras eller rutiner kring olyckor, - det fick oss att reagera, säger Ulf Stefansson. Här har SKAD i Danmark börjat jobba med myndigheter kring de här frågorna. Problematiken liknar mycket den som finns i Sverige. Utbildningarna i Danmark berör mest själva underhållet kring felsökning med mera men undantar helt och hållet själva säkerhetsaspekten för de som jobbar med el-bilar.
I Belgien är förhållanden reglerade kring ett certifikat hos medlemmarna i organisationen, där arbetsgivaren och de anställda utifrån certifikatet utbildas kring säkerhet kring el-bilar. Instruktionerna är tydliga i Belgien även om det inte finns någon laglig grund att tvinga verkstäderna att följa certifikatet, till skillnad mot AC där certifikat är tvingande i alla EU-länder.
I Tyskland har de sedan 2009 en lag som består av tre steg som berör arbete med el-bilar. I steg ett får personal jobba med el-bilar utan att vidröra det elektriska systemet, i steg två får de arbeta med el-systemet när strömmen är bruten och i steg tre får de jobba mer avancerat kring själva el-systemet. Ansvarsfrågan är inte så svår enligt Tyskland då de som reparerat något är ansvariga för själva reparationen, medan biltillverkaren är ansvarig för produkten. Därför passar vår kommande standard in utmärkt, säger Bo Ericsson.
I Schweiz fungerar samarbetet med försäkringsbolagen bra, och som deras talesperson sa, ”ett samhälle där både köpare och säljare är nöjda med en bra affär och som leder utvecklingen framåt för alla”. Ett mål för hela Schweiz är att få koldioxidutsläppen att minska.
Kroatien har stor problematik med försäkringsbolagen hos sina medlemmar. I Island implementeras just nu Eurogarant av samtliga verkstäder som är med i organisationen FRM. Kravet från försäkringsbolagen är att det förutom rätt utbildning och rätt verktyg ska finnas ett kvalitetsledningssystem och Eurogarant passar perfekt in vad gäller både kvalitet och garantier på både kaross och lack. Alla bilar som säljs begagnade måste även genomgå en statligt förankrad kvalitetskontroll innan de sätts ut på gatan igen. Många isländska verkstäder har problem med CAB/CABAS då hela prisprocessen styrs av dem på ett ensidigt sätt. El-bilar repareras av samtliga verkstäder på Island då tillgång till billig elektricitet är god. Samtidigt har de problem med att köpa delar från nästan samtliga OEM och den första Tesla-anläggningen som öppnat har vållat stora problem. Samtidigt går förändringar väldigt snabbt på Island då populationen är väldigt liten.
SFVF presenterade sitt arbete med en ny branschstandard för el- och hybridfordon. Intresset att överta och implementera denna standard av andra länder är stort då alla saknar en allmän standard, säger Bo Ericsson. En gemensam problematik hos samtliga länder är Tesla och tillgången till reservdelar, säger Ulf Stefansson. Problemet är så stort så att AIRC kommer gå ut och göra en gemensam undersökning för att fastställa problematiken, vilket eventuellt kan leda till en stämning i EU-domstolen. Några länder har riktiga ”case” där bilägare och verkstäder drabbats hårt. Tesla är ett bilmärke som massproducerar, så undantaget vad gäller att sälja reservdelar till en mindre sluten grupp för en modell eller ett bilmärke av en så kallad ”mini-serie” är inte tillåtet.
En annan fråga som lyftes är den ständiga frågan om tillgång till bilens data och gruppundantagets vara eller icke vara. Den stora frågan är om detta ska lyftas via AIRC eller genom AFCAR. Det är viktigt att biltillverkarna inte får ensam och full tillgång till bilens producerade data och att det finns en öppen telematiksplattform anser alla. Det behövs även en ny lagstiftning för ”connected cars” (den uppkopplade bilen), avslutar Ulf Stefansson.
* “Alliance for the Freedom of Car Repair in Europe” (Nätverk bestående av olika organisationer som representerar den fria eftermarknaden.)
