Pandemi, brist på halvledare, komponentbrist och krig i Europa i en tid då bilindustrin står inför den största omställningen någonsin. Bilindustrin upplever sina värsta år. Det som en gång började eländet – pandemin – är snart en parantes i uppräkningen av negativa faktorer. När vi börjar skönja ljuset i tunneln kommer även relationerna mellan parterna i branschen att behöva ses över.
De stora analysföretagen börjar komma med sina slutsatser av de senaste årens utmaningar inom bilindustrin. S&P Global Mobility (fd bilgruppen på IHS Markit) uppskattar att biltillverkare kommer förlora mellan 2,6 och 4 miljoner fordon som inte kommer byggas enbart på grund av kriget i Ukraina. Det är ett beräknade resultat för 2022, men eländet befaras fortsätta in i 2023.
Analysföretaget siar att så många som 5-8 miljoner bilar inte kommer produceras under de kommande två åren ”in worst case”. Enligt S&P Global Mobility kommer världsproduktionen av fordon i år vara 81,6 miljoner. (2020 producerades 78 miljoner fordon och det var en nedgång med 15 procent enligt Statista.)
Det beror förstås på brist på halvledare, råvaror som neon och palladium, som bland annat behövs till halvledare och katalytiska avgasrör, kimrök som behövs till däck, kablage som behövs till, ja, i princip allt. En elektrisk SUV innehåller flera mil kablage.
Två år med brist
Producenterna av halvledare har två år framför sig med brist på nödvändiga komponenter, enligt en Financial Times. Detta trots att både Intel och andra företag gör stora investeringar både i Europa och USA. ASML, som tillverkar maskinerna som gör halvledare, säger att de kommer tillverka mängder med maskiner i år och nästa år men att det ändå inte kommer vara tillräckligt.
Analysfirman Inovev har försökt uppskatta följderna av Ukrainakriget för bilindustrin i Ryssland och Ukraina. Den ryska bilproduktionen har en ganska stabil volym på 1,3-1,7 miljoner fordon per år. De flesta bilar säljs inom länderna och i de före detta republikerna som var knutna till forna Sovjetunionen (Vitryssland, Kazakstan, Azerbadzjan, Uzbekistan, Armenien och Ukraina). Hit går 90 procent av den ryska exporten av bilar.
15 procent– eller 250 000 fordon – importeras till Ryssland.
De tre fordonskoncerner som i huvudsak påverkas av FN:s och EU:s ekonomiska sanktioner är Renault, som äger tillverkaren Avtovaz, Hyundai Motor och Volkswagen.
Av dessa är det bara Renault som avbrutit produktionen i fabriken i Moskva. För en vecka sedan återupptog Renault produktionen.
20-tal tillverkare av utrustning till bilar
Ukraina har med kvalificerade arbetare och låga arbetskostnader lockat ett 20-tal tillverkare av utrustning och delar, bland annat Bosch, Kostal och Prettl. Ukraina uppger att de tyska tillverkarna sysselsätter 60 000 personer i 38 fabriker (2021) med att bland annat tillverka elektroniska komponenter, säten och elektriska kablenät. Under 2021 exporterade Ukraina kablage till EU till ett värde av 760 miljoner euro. 45 procent av kablageproduktionen från Ukraina exporteras till Tyskland och Polen.
Enligt S&P Global är det just palladium som kommer bli industrins största utmaning. Ryssland producerar 40 procent av världens palladium och två tredjedelar av tillgången används i bilproduktionen enligt Financial Times. Enligt European Association of Automotive Suppliers (CLEPA) gick exporten både till bil- och flygindustrin.
70 procent berörs
Federation of Vehicle Equipment Industries (Fiev) uppskattar att 70 procent av deras medlemmar har produktionsanläggningar som påverkas av konflikten, både genom färre beställningar från tillverkare men också på grund av högre råvaropriser. Tillverkningskostnaderna på elbilar kommer troligtvis att höjas som en konsekvens av kriget eftersom råmaterialet blir dyrare. Automotive News uppskattar att det kan bli 8 000 dollar dyrare att bygga en Tesla Model Y Crossover.
Turbulensen på marknaden med tillhörande hög inflation kommer kräva att alla aktörer agerar ansvarsfullt. Det kan vara att tillfälligt stötta sina leverantörer för att inte verksamheter ska gå omkull. Men flera aktörer behöver också fundera över sin egen roll i värdekedjan. När värdekedjan störs så fundamentalt som den gör kan vissa kapitalstarka aktörer ha stora fördelar. Tillverkare och leverantörer behöver fundera över sina roller för att passa in med nya förutsättningar för marknaden där 40 procent av värdet på en elbil representerar batteriet, 40 procent programvaran och resten ”vanliga bildelar”. Det handlar också om att kanske hitta nya leverantörer som ligger närmare geografiskt, minska beroendet från länder med höga risker. Att inse att alla parter kommer förlora stora värden och när ekonomin blir ansträngd blir relationerna spända. Aktörerna i branschen behöver höja blicken för att kunna se skogen för alla träd, eller i biltermer se den pågående förändringen för alla kriser.
Text: MARIA ERIKSSON
Maria.eriksson@sfvf.eu