Alexandra Gjestvang var Sveriges första kvinnliga chaufför. Här ses hon köra en Oldsmobil av 1904 års modell på Besvärsbacken på Södermalm i Stockholm. Bilden är lånad av Tekniska Museet och får illustrera vår kavalkad i bilens historia med flera kvinnliga inslag!
Det var på 1700-talet som man började sätta hästkrafter bak på vagnarna istället för riktiga hästar framför. Första kända konstruktör är måhända fransmannen Joseph Cugnot (1725-1804) som tog fram en två ton tung ångdriven vagn i trä på tre hjul på beställning av franska armén. Syftet var att transportera artilleriets tunga kanonkulor, men användes också som traktor.
Vagnen styrdes med en vev med två handtag som var svår att manövrera. Motorn var en ångmotor med två enkelverkande cylindrar. Den fungerade så där lagom, rapporteras ha nått en hastighet av 4 kilometer i timmen och krävde stopp var 15:e minut för att fylla på vatten. Den körde in i en mur i världens första bilolycka. Ångbilen står i dag på Conservatoire National des Arts et Métiers i Paris.
Därefter följde en mängd olika typer av ångmobiler, men intresset övertogs av järnvägen som sågs som den största transportpolitiska transformationen på den tiden.
Förbränningsmotorn och elbilen
Först på 1800-talet började man med förbränningsmotorn. Den första vagnen med förbränningsmotor konstruerades av Étienne Lenoir 1862. Vagnen drevs av lysgas och nådde en sträcka på 9 kilometer på 3 timmar.
Den första elmotorn togs fram på Skottland av Robert Davidson 1842 för att användas i ett lokomotiv. Men med 13 ton i tåg och vagnar blev hastigheten inte mer än 6 kilometer i timmen, så räckvidden var bara två kilometer. Redan då valde skeptikerna bort eldrivna fordon före ånga eftersom räckvidden var för kort.
På en mässa i Paris visade Gustave Trouvé upp en elbil 1881 och några år senare togs den första elbilen fram som var praktiskt användbar av fransmannen Charles Jeantaud – batteriet vägde 450 kilo, maxfarten var 21 kilometer i timmen. Denna bil användes som taxi och välbärgade familjer kunde köpasin egen elbil.
Daimler och Benz
1883 fick tyske mekanikern Gottlieb Daimler (1834-1900) patent på historiens första bensindrivna motor. Ämnet ”benzin” fanns då bara på apoteket och användes främst mot förstoppning. 1891 köpte cykeltillverkaren Peugeot en motor av Daimler och satte in den i en egen bil och körde Paris-Brest. Ett par år senare började Peugeot tillverka egna motorer till sina bilar.
Tyske Karl Benz (1844-1929) tog fram en motordriven trehjulig vagn 1885. Året därpå blev motorvagnen patenterad under namnet ”patentmotorvagn”. Uppfinnarens hustru och affärskompanjon – Bertha Benz – blev först med att köra bil en på den tiden hiskeligt lång sträcka – 106 kilometer från Mannheim till Pforzheim och tillbaka dagen därpå.
Daimler och Benz gick sedan ihop och bildade bilfabriken Mercedes-Benz.
Första bilen som provåktes i Sverige tror man var fransktillverkad och året var 1891. Detta var något som måste ha inspirerat bröderna Cederholm i Ystad som året därpå byggde en ångbil, som tyvärr körde in i en vägg under första resan. Första svenska konstruktionen med bensinmotor stod Gustaf Erikson för.
”Den röde djävulen”
Elbilen fortsatte slå folk med häpnad. 1898 slogs världsrekordet i hastighet för en elbil med 63 kilometer i timmen. Året därpå slog belgaren med sitt röda skägg Camille Jenatzy – som kallades ”Den röde djävulen” - 100 km/h-gränsen med sin elbil.
Biltrenden skyndades på av att fler flyttade in till stora städer som London och New York. Fler människor innebar fler hästar och mer spillning. Det var dåtidens incitament till ökat intresse för elbilstaxi. Redan då fanns laddstationer i städerna och när batterierna började ta slut åkte man till en station och bytte ett urladdat batteri mot ett fulladdat.
När sedan en man i Detroit 1908 skadade sin käke så illa när han försökte starta sin Cadillac med en startvev att han till slut avled började Cadillac jobba på en lösning och kom fram till den elektriska startmotorn. Det sägs vara den som gjorde att intresset för elbilar upphörde – åtminstone för tillfället.
1899 köpte kronprinsen, senare Gustaf V, en tysk hästvagnsliknande bil, men han var inte nöjd med köpet så samma år blev den Sveriges första motordrivna taxi.
Första biltävlingarna
I slutet på 1800-talet arrangerade man, vad man tror är de första biltävlingarna. När det i dag är farten som gäller var det uthålligheten som var mest betydelsefull då.
I USA arrangerades en tävling på landsväg 1878 – 323 kilometer mellan Green Bay och Madison i Wisconsin.
Tidningen Le Petit Journal organiserade en tävling 1894 och rapporterar att 21 bilar deltog och körde 126 kilometer sträcka mellan Paris och Rouen. Hur det gick på tävlingen framgår emellertid inte.
I Sverige arrangerades, enligt Tekniska Museets kunskapsfyllda arkiv, första biltävlingen 1904 på sträckan Stockholm-Uppsala-Stockholm. Det fanns emellertid en regel – bilarna fick inte köra snabbare än 30 kilometer i timmen.
Snabb försäljning
Vid sekelskiftet runt år 1900 fanns det 15 bilar i Sverige och när en bil skådats på Malmö gator blev det en notis i tidningen, därefter gick försäljningen snabbt trots att en landshövding citerades i en tidning ”Inga automobiler i Hudiksvall. Sådana fordon ska förbjudas å gator och vägar”. 1914 var antalet bilar 2 700 och 1930 150 000. Bilen blev allt mer tillgänglig till medelklassen. Även här har en kvinna gjort skillnad. Det var amerikanska Mary Anderson som 1903 uppfann vindrutetorkaren.
I början var det inte helt lätt att vänja sig vid alla bilarna på gatorna. Hästar var inte alls förtjusta i dessa nya skapelser. Därför infördes det regler i Sverige om att bilförare skulle stanna om en häst blev orolig och bilföraren fick inte tuta i onödan. Enligt uppgift var Henning Forslund den första svensk att få fortkörningsböter. Han körde i 10 kilometer i timmen och polisen fick springa ifatt bilen för att ge honom boten.
Slakthus och Ford
Det sägs att anställda på Ford besökte ett slakthus i Chicago i början av århundrandet och blev inspirerade av löpandebandprincipen som kan ha varit fröet till dagens linor. Det blev också Henry Ford (1863-1947) som började producera på lina. Första modellen var en T-Ford. Året var 1913 och totalt tillverkades modellen i 15 miljoner exemplar mellan 1908 och 1927. Av allmänheten kallades bilen ”Tin Lizzie” och hade en fyrcylindrig motor, 25 hästkrafter och kunde köras både på bensin, fotogen eller rödsprit.
Ford använde sig av så kallade ”passbitar” som tagit fram av svensken C E Johansson, vilket underlättade en standardisering och massproduktion.
1927 startade Volvo sin serieproduktion av bilar med konstruktör Gustaf Larson. Staten var inte sen med att införa skatter. Både fordonsskatt och skatt på gummiringar infördes 1922, några år därefter även bensinskatt.
Tack vare Volkswagens ”Bubbla” blev bilen tillgänglig för allt fler. Bilen, som egentligen hette Volkswagen Typ 1, har producerats i 22 000 000 exemplar mellan 1938 och 2003 och är därmed världens mest producerade bil. Med det ökande antalet bilar fick samhällsplanerarna börja anpassa samhället till bilarna enligt amerikanska förebilder.
Svenska innovationer har varit många. 1952 tog Svenska Vattenfall fram tvåpunktsbältet. Några år senare tog flygingenjören Nils Bohlin patent på trepunktsbältet, som blev en del av Volvos standardutrustning redan 1959. Trepunktsbältet räknas till en av de största svenska innovationerna under 1900-talet.
Kör försiktigt i påsktrafiken önskar vi på SFVF!
Maria.eriksson@sfvf.eu